Nu testar jag igen.
Hej hallå någon där?
Det är inte första gången jag provat på dethär med att blogga. Jag har ingen aning om varför jag gör det till och från. Speciellt inte när det nog inte är något för mig.
Just nu skriver jag bara för att jag måste sysselsätta mig. Och få ur mig tankar. Men jag är rädd att jag ska tolkas fel, eller antagligen tas som svag eller nått. Varför är jag så? Jag kan mycket lättare bara skriva av mig tankar och känslor, så länge ingen jag känner läser dom. Jag har otroligt svårt att prata om mina känslor, om jag är arg, ledsen eller så. Jag får inte fram rätt ord alls. Eller så tycker jag inte att jag får rätt respons av den jag pratar med.
Men jag övar genom att skriva, så kanske jag någon dag berättar för tex min pojkvän att jag har denhär bloggen. Det kanske hjälper han att förstå mig mer?! Vem vet.
Just nu sitter jag i min soffa med kissen brevid mig. Min sambo är ute och roar sig men några vänner. Jag ska alltså sova hemma själv inatt. Jag har gjort det några gånger sen vi flyttade till hus, och jag får panik av det. Jag är så fruktansvärt mörkrädd. Helt galet mörkrädd. När jag väl vågar mig till sängen för att försöka sova, och väl lyckas somna, så vaknar jag alltid efter tio minuter i ren panik. Detta händer åtminstone 2-3 gånger dessa nätter.
Jag hatar det. När jag bodde ensam i lägenhet var jag aldrig mörkrädd. Det är hus som gör det. Bottenvåning. Fy.
Aja, bjuder på en bild på mitt sovsällskap inatt. Inte fy skam.
Puss
